Tänkte att ...
Tänkte att jag skulle skriva något mindre ilsket, men det är inte lätt, det är alltid lättare att skriva i rena ilskan. När man kan gå ut och vinna tredje världskriget. Då flödar orden.
Så jag skriver lite om mina tankar just nu och mina tankar tillägnar jag mina vänner, ni är inte många . Utvalda med precision och omsorg. Ni får mig alltid att må lite bättre, bli lite starkare. Jag tror jag har valt rätt, känns så. Med en riktig vän kan man vara sig själv. Eller? Jag anser att det inte är en riktig vän annars. Det är så lätt att säga att man alltid är sig själv. Vill bara påminna om att det är fult att ljuga. Med vem kan du vara dig själv med? Endast dem är dina sanna vänner. Så tänk efter, känn efter.
Varför slösa energi på att vara med dem som du inte kan vara dig själv med, livet är för kort för att vara någon annan. Eller?
Jag får ofta höra att jag ser sammanbiten ut, lite sur, men dem som känner mig tycker inte det. Men varför ska jag släppa vem som helst in på livet? Jag har hellre få men livslånga vänskapsrelationer än många och ytliga.
Jag har inte tänkt så mycket på detta innan men efter allt som hände i somras så har det ständigt funnits i mina tankar. Varför är det så viktigt för så många att ha så många vänner som möjligt men egentligen inte en enda? Tror inte någon mår bra eller förtjänar detta.
En vän är den som känner dig som du är, förstår var du har varit, accepterar vad du har blivit, och ändå, varsamt låter dig växa. - Shakespeare
